Unga tankar kring terrordådet

Publicerad: 12 april kl 10:56

Livet tar slut i ett ögonblick av vansinne för fyra människor. Någonstans i Sverige föds fyra människor samma dag och livet fortsätter. Hur framtiden blir bestäms av den generation som är gamla nog att värdera det som händer, men som ändå är unga nog att forma nya principer och nya ideal.

Glöm inte 11-åriga Ebba
Det har gått fem dagar sedan det otänkbara hände på Drottninggatan i Stockholm. Flera polisbilar står parkerade och utspridda mellan Sergels Torg och Drottninggatan och de är överösta med blommor och svenska flaggor. Människor i alla åldrar och olika ursprung har samlats för att fundera på det som har hänt: Flera människor har dödats av terrorister, i trygga Sverige, däribland en 11-årig ung tjej vars liv precis börjat ta fart. Hon har fått sätta livet till i en konflikt som hon troligtvis visste väldig lite om och än mindre kunde beskyllas för att vara en del av.

Dagarna efter
På Drottninggatan vid Åhléns entré där lastbilen slutligen slutligligen kraschade, har man satt upp en plywood-vägg som ersätter de sönderkörda dörrarna. Plywoodpanelen är full med ditklottrade tankar kring dådet. Där finns uppmaningar om samförstånd, förståelse och tom förlåtelse, men även om sorgen och det meningslösa i att ett ungt liv alldeles för tidigt kommit till sitt slut.

Unga tankar
William och Moa är två helt vanliga svenska 12-åringar som har kommit dit för att försöka förstå: Varför? De verkar ha vilja att prata och att få uttrycka sina tankar kring det som inträffade den där fredagseftermiddagen som Sverige aldrig kommer att glömma. När vi möts är de ändå vid gott humör och de skrattar och skämtar, trots att de precis lämnat de tusentals sorgeblommorna som fyller varje trappsteg på Sergel-trappan. De blir dock djupsinnigt allvarliga när vi börjar prata om det som har hänt.

När man får veta att terrorn också är här och inte bara där

- Jag stod och väntade på att min tränare skulle plocka upp mig inför vår resa till Örebro, berättar Moa på frågan om var hon var när hon fick veta vad som hänt på Drottninggatan och fortsätter berätta:

- Min kompis pappa berättade vad som hade hänt och jag blev jätterädd! Jag visste ju att sådant händer runt om i världen, men jag trodde aldrig att det skulle eller kunde hända i Sverige. Sverige bombar ju liksom inte andra länder eller gör andra dumma saker, så jag trodde att vi var säkra här!
Jag kommer ändå fortsätta att träffa mina kompisar och mötas hemma hos dom som vanligt, men jag blir nog ändå mer försiktig när jag går på bio eller går på stan.

Nu vet jag att det har hänt och att det kan hända vart som helst och nu känner jag mig jätteledsen och förstår att man ska var rädd om sin familj och sina kompisar. De kommer nog känna sig mer rädda och osäkra och att människor kommer vara mer vaksamma i framtiden, säger Moa på frågan om hur detta kommer påverka människor i framtiden.


Varför händer sånt här och hur påverkar det?
- Jag tror att människor kommer bli mer uppmärksamma, men jag tror det är olika för olika människor. Vissa kommer nog känna sig misstänksamma mot andra människor och andra inte. Det är svårt att säga tror jag.
Det var ju en IS-attack och de är ju så många och finns överallt, så man vet ju aldrig när de tänker slå till med en ny attack och var, så det är ju svårt att förhindra. Jag tror att de vill ha hämnd för att de känner sig orättvist behandlade, berättar William.

- Jag tror att de dels gör det för hämnd, men så vitt jag vet så har vi ju inte gjort någonting som gör att vi förtjänar detta. Jag vet inte riktigt hur man ska förhindra sådant här. Alla gör ju som de vill oavsett vad man säger till dem ändå så det är svårt att förhindra att det händer igen.
Jag gillar inte IS alls, för de gör saker de inte borde göra mot oskyldiga människor, säger Moa bestämt.

- Jag hoppas inte det inte finns människor i Sverige som gillar IS och det som har hänt, men det är svårt att säga om det finns sådana människor eller inte för alla är olika och tänker olika, så det kan ju absolut finnas sådana människor, säger William.


Polisen: de tysta hjältarna.
Det är ovanligt många poliser som står utstationerade än vanligt och de poliser som befinner sig runt Drottninggatan blir bombade. Bombade med kramar, blommor och nallebjörnar av förbipasserande människor som vill visa sitt stöd och uppskattning för det ofta otacksamma jobb de utför.
Det syns att de är ovana vid att folk visar dem så mycket uppskattning. De verkar betydligt mer uppsluppna och avslappnade.

Joel och Theodor

Joel 13år och Theodor 12år är två sammanbitna killar som ser eftertänksamma ut när de kommer gåendes från den blombeströdda Sergeltrappan, men de lyser ändå upp lite när de får frågan om de vill bli intervjuade om det som hänt.

När man får veta
- Jag var hemma och tittade på tv och såg på SVT att de sände live från platsen och jag undrade vad som hade hänt. Jag blev chockad och sedan ringde jag min syster och kollade att hon var ok. Det var även många orliga kompisar som hörde av sig för att ta reda på att man var ok, inleder Joel.
- Jag blev chockad och rädd! Man har haft som en snuttefilt över sig och man har inte tänkt på att sådana här saker kan hända och nu när det händer så här nära, så tänkte jag att: Det här händer ju hela tiden! Nu när det har hänt här, så inser jag att sådant här händer ju runt om hela världen hela tiden och att många inte har insett det förens nu, fortsätter han.

- Jag var i bilen och hörde på radion på P3:s nyheter att en lastbil hade kraschat och då gick jag in på Aftonbladet och läste deras live-feed och jag blev väldigt chockad och orolig för min mamma, eftersom hon brukar ta vägen förbi där attentatet skedde när hon går till och från sitt jobb. Jag ringde henne så snabbt jag kunde för att kolla att hon var ok och jag kände mig lättad när jag nådde henne på mobiltelefonen. Man tänker inte att det ska hända Sverige, fast när det händer som blir man ju väldigt chockad, men samtidigt är det fint att se hur alla samlas och står upp mot det som har hänt, men jag känner mig ändå otrygg, berättar Theodor.

Kommer det hända igen?

- Jag vet inte om man kan svara på det, jag vet inte riktigt, säger Joel eftertänksamt.

Det verkar som att han försöker hitta ett svar på en jobbig tanke man redan tänkt, men inte riktigt orkat med att tänka färdigt.

- Det är för hemskt och för att det är för nära i tiden till själva händelsen, säger Joel och pausar eftertänksamt.

Han fortsätter dock efter några sekunder:

- Det kan möjligtvis hända igen, sådant här händer ju överallt och det är sällan de bara slår till en gång. Vi är ändå mer förberedda nu, som man ser här på Sergels Torg idag: hur människor verkligen bryr sig och hur vi sluter upp mot det som har hänt.

- Jag tror att det kommer förändra samhället. Man kommer behöva hålla mer koll och vi kommer behöva mycket fler poliser. Jag tror att människor inte kommer våga gå lika öppet på stan och avslappnat på grund av rädsla om att något sådant här kommer hända igen, fyller Theodor i.

Att inte blunda!

-Man ska inte låta detta påverka våra liv, man ska fortsätta som vanligt, säger Theodor.

- Jag tycker definitivt att man ska tänka på att det här händer och att det är verklighet och det är så här det är. Man ska tänka extra mycket på det som har hänt och inte släppa tanken. Det ska vara tydligt att det har hänt, att inte fortsätta leva i en bubbla, säger Joel med bestämdhet.

Vad är det som motiverar terrorister?

- Det är ju svårt att veta vad deras mål är men det kan väl vara att de är rädda för andra människor som tror på något annat, de kanske inte vill att andra människor ska tycka annorlunda än de och de vill väl också känna sig starka liksom, tror Theodor.

- Jag tror de vill att vi ska märka någonting. Dom har någonting som de vill visa oss och som vi inte ser. De vill att vi ska styras efter deras världsbild. Jag vet inte riktigt vad det är för världsbild de har, men jag tror också att det handlar väldigt mycket om att de vill synas. Kanske vill de att man ska följa deras bild av världen? Jag har funderat mycket på IS och deras handlingar, men jag tror att man i allmänhet inte tänker så mycket på IS.

Man är instängd i sin lilla bubbla och känner sig säker men i själva verket är det så här världen ser ut det kan hända liknande saker vart som helst och när som helst. Jag tycker det känns väldigt mäktigt att se hur mycket folk bryr sig och hur det sluter upp tillsammans efter det här hände, men samtidigt är det väldigt sorgligt att sådant här faktiskt ändå sker, säger Joel.

Theodor tar vid där Joel avslutade sitt resonemang:

- Jag tror att det är bra att till en början inte låta detta skrämma oss och att man ska fortsätta leva sitt liv som vanligt, men sedan kan väl också försöka vara så förstående som möjligt och förstå att andra tycker och tänker olika. Jag tror att terroristerna tänker på fel sätt. De vill ha uppmärksamhet men de söker den på aggressivt sätt och förstår inte att vi inte vill ha något att göra med dem om de fortsätter så här.

Skönt med ett lättat hjärta och oron som släpper med det fria ordet.
När vi står och blickar ut över Sergels Torg från vår utkiksplats mitt emot Sergel-trappan och eftertänksamt tar in alla intrycken från manifestationen som utspelar sig nedanför oss, bryter plötsligt Joel tystnaden med orden:
- Tack, det var väldigt skönt att få tala ut om det här tycker jag.
- Det tycker faktiskt jag med, säger Theodor.

profilbild
Michel Kristiansson Reporter

Mer från Läget! / Liv och Lust

Sexpanelen

Mat

Tidigare publiceringar