Sara måste bevara familjens heder

Publicerad: 26 maj kl 10:49

Sara är 22 år gammal och har vuxit upp med krav att bevara familjens heder: ''Mina bröder väntade på mig vid bussen för att se till att jag kom hem.''

Sara är 22 år gammal och kommer från en medelstor svensk stad. Hennes föräldrar kommer från Turkiet men Sara är född och har levt hela sitt liv i Sverige. Hon är som vem som helst, pluggar, jobbar extra på ett café och umgås med sina vänner. Men hennes frihet har inte alltid varit självklar, under många år har hon levt under hård kontroll. Som tonåring fick hon inte träffa vem hon ville, inte vara ute på kvällarna, ljög för sina kompisar om varför hon var tvungen att alltid gå hem direkt efter skolan. Det hade inte varit passande om hon syntes ute på kvällarna. Hon skulle bevara familjens heder.

Instängd

Sara gick i högstadiet. På skolan tyckte hon om att prata, höras och ta plats. Hon umgicks med vänner av både svenskt och annat ursprung. För Sara var det en befrielse att gå till skolan.

- Hemma förväntades jag och mina systrar att hjälpa till att ta hand om hemmet. Det var en norm som inte behövde sägas, den fanns bara där. Därför var det en lättnad att gå till skolan, där kunde jag vara mig själv utan krav. Men så fort jag slutade skolan skulle jag gå direkt hem, att hänga kvar med kompisar efter skolan var aldrig ett alternativ. Någon av mina bröder brukade vänta på mig vid busshållplatsen för att se till att jag kom hem. 

Saras familj

I hennes stad blev hennes släkt och andra från samma kultur ett eget samhälle, där alla visste allt om alla och gärna skvallrade vad andras tonårsdöttrar hade för sig. Det pratades om någon betedde sig på ett sätt som var en skam för familjen.

- En gång ljög jag för mina föräldrar vart jag var. Jag gick i tvåan på gymnasiet och sa till mina föräldrar att jag skulle på en grej med skolan, egentligen var det en gymnasiefest. Klockan var åtta på kvällen och jag stannade inte ens en timme, men på vägen ut möter jag en kille som är son till en familjebekant. Då visste jag att det var kört. När jag kom hem hade mina föräldrar redan fått veta att jag varit ute och jag kan inte ens berätta om vad konsekvenserna blev. Jag gick inte på nån mer fest i gymnasiet.

Normen

Sara berättar om normen för invandrartjejer. De ska se bra ut, vara duktiga i skolan, vara lydiga och hålla sig i bakgrunden. Tjejer ska synas men inte höras. Hon berättar om hur hennes bröder hade mycket mer frihet än hon, de kunde gå på fester, ha flickvänner och stanna ute hur länge de ville. En förmån som inte gällde henne och hennes systrar.

- Jämfört med våra bröder var vi low class citizens. Jag önskar att mina bröder hade stöttat mig mer när vi var yngre. De hade makten att göra skillnad, de borde ha sagt ifrån när mina föräldrar var oresonliga och ställde orimliga krav. De visste ju. De visste hur andra hade det och att det var orimligt att jag inte skulle kunna göra saker som andra tonåringar gjorde.

Hennes bröder fick också ett ansvar att se till att hon skötte sig och tog på sig rollen som auktoriteter.

- Minns du byxorna som var så populära som alla bloggare hade? De svarta med skinndetaljer framtill? Jag köpte ett par men min bror sa att han skulle bränna dom ifall jag någonsin tog på mig dom igen.


Ingen anade något

I skolan märktes det inte hur hon hade det hemma. Få lärare har kunskap om hedersförtryck och hur det utspelar sig. På tjejer som Sara är det i synnerhet svårt då hon levde ut när hon var i skolan. Inte heller hennes svenska vänner märkte något.

- Jag var avundsjuk på svenska tjejer som kunde göra som de ville. Som kunde vara ute, ha killkompisar och bli arga på sina föräldrar utan att det gjorde något. Jag kunde bli arg fast jag samtidigt visste att de inte var deras fel.

Förändringen kom efter gymnasiet. Hon hade sökt en utbildning som inte fanns i hennes hemstad. Skolan låg hundra mil bort och antagningsbeskedet möttes med missnöje hemma.

- Skolan blev min anledning att ta mig därifrån. Annars hade min familj aldrig låtit mig flytta. Jag fick ingen hjälp att flytta mina saker, jag straffades tyst för att jag valde att lämna min hemstad. Idag känner jag mig fri. Men jag vet att min familj förväntar sig att jag ska gifta mig med en man från samma ursprung som oss. Det måste jag. Det finns inga andra alternativ.

Saras historia är inte ovanlig. Allt fler tjejer och killar i Sverige lever med förväntan att bevara familjens heder. 

Caroline Gyllenkrok Reporter

Mer från Läget! / Om Världen

Dagen i Historien

Tidigare publiceringar